woxis

Vet inte riktigt hur vi gjort, men vi har gjort två väldigt trygga ungar.

Förra veckan var vi på stranden på förmiddagen, Lave stannade kvar där med en kompis medan Mila skulle på dagis. När vi kom dit sov alla barnen redan så dagisfröken kom ut och mötte oss i trapphuset för att ta Mila. Jag lyfter över henne från min famn till frökens, Mila var trött och hade gnällt på vägen till dagis. Hon slingrar fast sig runt frökens hals lägger ner huvudet mor hennes axel och tuttar på nappen, ingen antydan över huvudtaget på att hon skulle vilja till mig.

Idag har barnen varit på förskolan Jungfrun i Bojsen. Ingen av oss hade varit där tidigare. När vi hittat dit letade jag upp en krok att hänga ryggsäcken på och ställa skorna under, när jag har gjort detta har barnen redan sprungit in i de helt nya lokalerna med nya människor i. Jag får leta efter dom för att säga hej då. Lave: Jaja mamma, gå nu. Och Mila som är helt uppslukad i ett pussel på väggen reagerar inte ens...

Och så här har de alltid varit, med bägge två!!!
Kan väl bero på att vi aldrig haft dåligt samvete eller tyckt de varit jobbigt å lämna dom.....?