Hos svärmor
Nu ligger jag på soffan hos svärmor, det är mysigt att vara här.
Helt otroligt att hon är hemma igen... Lite tröttare, med syrgas och hjälp några gånger om dagen men annars som vanligt.
Hur bär hon sig åt, var hittar hon kraften att ta sig tillbaka gång på gång?
Eller de vet jag ju, hon hittar de i barnen såklart :)
- Jaha Eva, så du ska inte dö nu då i alla fall ?
- nej nej, de har jag inte tid med!!!
Och de förstår jag för nästa vecka ska hon ju få träffa underverket, Walter !
<3
Min svärmor som gick bort i cancer för ca 4 år sedan sa under den sista tiden när hon var riktigt dålig att när hon såg barnen o när dom var o hälsade på då kände hon sig inte sjuk, då kändes allt som vanligt.
jag är så glad för din svärmors , nikolina och walters skull, att dom fick träffas är värd mer än allt guld i värden <3
Verkligen osmakligt skrivet kring din sjuka svärmor! Tar riktigt illa upp varje gång du har med något inlägg typ i den där stilen. Har själv en nära anhörig som gått bort i cancer på ungefär samma sätt och ingen i min familj skulle någonsin ha drömt om att helt öppet prata om hen som död...Nej, fy fan säger jag bara
Hej anonym
I den familj jag är ingift i pratar vi öppet om döden, jag skriver alltså inte bara så här, utan de är så vi pratar.
Så bearbetar vi de som händer. Vi pratar om hur de är och hur de kommer bli...Hur svärmor vill ha de och vart hon tar vägen sen. Inget konstigt alls för oss.
I andra familjer pratar man inte alls...de är olika.
Skulle Eva som svärmor heter eller någon annan i familjen tycka de var olustig hur jag skrev skulle jag inte gör de.
De är alltså inte meningen att någon ska må dåligt av de jag skriver, de är de aldrig!
Till Anonym
Tillhör du dom som är födda i början av 1900 talet eller är du bara helt dum i huvudet?
Rätten att prata om sin egen sorg äger vi själva, och du kan välja att inte delta om du inte vill. Men kom inte med några pekpinnar angående hur jag och de mina ska bete sig relaterat till sorg är du bussig. Särskilt inte när du använder "Anonym"
