skratt & gråt... ja, de fortsätter så
De kändes jätte bra att åka upp bara jag och Lave, han är så gamal att han förstår vad som händer. Vi har pratat mycket om de också, han har alltid vetat om farmors sjukdom och att hon kommer dö före alla oss andra kanske snart. Men nu har vi pratat mer om var hon tar vägen och att hon kan försvinna vilken dag som helst och att de inte är konstigt om vi är ledsna och gråter... så vitt jag kan se tar han de bra.
Idag ställde han sig på golvet, spännde alla muskler så mycke han kunde, så gjorde han de om och om igen - Jag ska se om jag kan få bort din hosta farmor! sa han sen. . . . <3
Sen läste jag en dikt Kim skrivit för Eva och en text som Adam skrivit till henne.
Och så grinade vi och Lave torkade mina tårar, lite konstigt är de när mamma gråter... även om jag berättat att vi nog skulle göra de när vi läste dom här texterna.
Och dom har skrivit så fint bägge två så jag vill dela det med er också.
En dräkt av hud
”Jag såg att din dräkt av hud
är för stor
för att dina muskler inte
längre behövs på dina
ben
för att du inte längre går
och jag känner
att det här går inte längre”
Av: Kim
Till en underbar människa. Eva.
Jag kan bara hoppas att du andas bättre utanför ditt skal, det där som sakta krymper och försvinner.
Jag vill så gärna se att du strålar utanför din hud, att du ler och känner ljuset bortom som kallar.
Jag vill så gärna att din smärta ska försvinna, även om det betyder att också du försvinner, rent kroppsligt, ifrån oss. Men jag har dina bilder inom mig. Jag har dina ord och dina tankar bakom hjärtats dörr. Jag har dina färger som en hinna över mina ögon, så att jag kan se genom dina nyanser.
Det är en elak kräftas klo som snörper åt dina lungor. En svart varelse som inte vill släppa taget. Min tröst är att den inte kan följa dig bortom din kropp. Den kan inte skada ditt hjärtas röst och själens sång. För jag vill så gärna att du ska sjunga. Ropa liv och kraft i tiden efter denna. Jag vill att du ska följa våra kroppars rytm, så att vi aldrig viker från varandras sida.
Jag tänker se dig i allt det vackra som jag vet att du tycker om. Jag tänker lyssna till dina ord och känna din kraft i min vardag.
Och en dag, tänker jag gå vid din sida.
Tillsammans i en evig vår.
Av: Adam
Här är länken till hans blogg där hela inlägget finns.
http://adamwestman.blogspot.se/2012/04/till-eva.html
Åh va vackert och här sitter jag och lipar... Fy fasen va livet är orrätvis:-(
Kramar i massor K
Nu gråter jag med. Trots att jag hoppade över dikterna... Kram!
